Ändan sedan jag var ett par åt var jag en liten , smärt och väldigt smal tjej. När jag var yngre var det nästan bara ben av mig , Men en sak var säker att jag var frisk som en nötkärna, alltid varit.Under hela min uppväxt har jag fått höra glåpord som , spinkis, pinnen , tändstickan osv. Jobbigaste tiden var såklart mellanstadiet och högstadiet. Sedan gjorde det inte saken bättre att jag växte sentså jag var väldigt kort med. Men jag har alltid haft lätt att få kompisar, och haft många. Retade någon mig fick de garanterat tillbaka. De värsta kommentarerna har varit bland vuxna som frågade om min mamma inte gav mig mat, och när folk frågat om jag haft anorexia. Jag har somsagt alltid varit frisk och alltid väldigt smal och alltid ätit med god aptit. Så de va rätt jobbigt att höra från folk att jag hade någon sjukdom . Nu har jag lärt mig att leva med komplexet smal, när jag var yngre såg jag faktiskt nästan sjukligt smal ut, fast jag var fullt frisk , Idag ser jag sunt smal ut . För de mesta storm trivs jag med min kropp- Visst , vissa dagar då allt är skit ni vet, då kan ja stå o inspektera min kropp i underkläder o tycka jag bara är skinn o ben, men rent allmänt har jag lärt mig att älska min kropp. Nu är jag 169 cm och väger 51/52 kg, och det är jag faktiskt hyffsat nöjd med!